42- Tänkte skriva 43 men det var för långsökt så det blev 42

För nu ska jag resonera om meningen med livet, fel!

Nä, jag har nog däremot kommit underfull med varför jag har fortsatt blogga. Den startades ju i samband med ett vad. Antagligen är det för att här får jag en, visserligen ganska pretto, chans att försöka förklara för mig själv vad jag menar med saker jag tänker. Om någon annan dessutom tycker det är trevligt att läsa så blir jag ju bara ännu gladare!

Eftersom jag inte är en sån typ som tycker om all ytlighet och stress överallt så är detta serverutrymme inte till för att berätta vad jag gör. Snarare ska konsekvensen av mina handlingar plockas upp här, eller vad jag menar med dem. Framför allt så är detta en plats för mig att vädra mina tankar. Det vore ju så tråkigt att spricka i huvudet.

Jag tror jag behöver det eftersom jag kan vara ganska klantig i mitt sätt att göra saker. Tror att även om jag menar väl med något jag säger eller gör så är själva handlingen utformad så att den kan feltolkas. Därför vill jag skrika ut ett pre- postFÖRLÅT nu! Det var inte meningen, i de flesta fallen.

En liten anekdot, damen som jag skottade snö åt utan hennes vetskap. Jag träffade henne igår och då kom det fram att jag var den skyldiga till den rena uppfarten. Ni skulle sett hur hon sken upp, åh sånt gör min dag! Glada människor är verkligen världens bästa uppfinning. Ett oförväntat leende lyfter mig till skyarna!

Ta hand om er och le mot främlingar!
"Man borde få göra som man vill, bara man är snäll.."
Kärlekåsånt!

Kapten Kid & det oändliga sommarlovet: När solen gått ner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0