Bussresa
Hej där!
Hur mår mina vänner?
Jag har funderat lite på varför bussresa är en så bra metafor för livet, detta kan ju förstås också bara vara kvalificerat skitsnack men eftersom jag är på mitt filosofiska humör idag så låtsas vi om motsatsen.
Innan jag börjar vill jag dock citera Churchill "To improve is to change. To be perfect is to change often". Lite som en regionbuss tar sig från ort till ort förflyttar sig konstant.
Precis som bussen får man aldrig var nöjd med där man är, klart får man trivas med situationen, men man får inte vara nöjd. Detta då sekunden man nöjer sig med något så tappar man viljan att utvecklas, själva essensen av livet. Det är inte målet som är mödan värd uta,n vägen, men för att det ska bli någon väg måste det strävas. Kämpas. Samtidigt får man inte glömma bort att njuta under tiden, att ta vara på varje dag. Carpe Diem. Kruxet är att lyckas med båda samtidigt, att både sträva samtidigt som man njuter av nuet. Personligen njuter jag visserligen av att kämpa för något, att verkligen lägga energi på att genomföra något. Visserligen måste man ta allting i sin egen tack, skapa sin egen tidtabell för sitt liv. Världen funkar inte om jag plötsligt ska börja leva efter någon annans förutsättningar och mål.
Jag tror att jag har hittat den där balansen, i alla fall till och från. Lite som en buss som saktmodigt rör sig längs det skånska kustbandet upp och ner för kullarna men alltid med Danmark inom synhåll. Jag stannar där och när jag behöver men jag tar mig ändå fram längs en vacker väg i min takt. Tidtabellen är satt men den är skapad med så mycket tid att stress aldrig är aktuellt.
Vill du åka buss med mig?
Kärlekåsånt
Musik: eMiL Jensen- Tror du det?
Hur mår mina vänner?
Jag har funderat lite på varför bussresa är en så bra metafor för livet, detta kan ju förstås också bara vara kvalificerat skitsnack men eftersom jag är på mitt filosofiska humör idag så låtsas vi om motsatsen.
Innan jag börjar vill jag dock citera Churchill "To improve is to change. To be perfect is to change often". Lite som en regionbuss tar sig från ort till ort förflyttar sig konstant.
Precis som bussen får man aldrig var nöjd med där man är, klart får man trivas med situationen, men man får inte vara nöjd. Detta då sekunden man nöjer sig med något så tappar man viljan att utvecklas, själva essensen av livet. Det är inte målet som är mödan värd uta,n vägen, men för att det ska bli någon väg måste det strävas. Kämpas. Samtidigt får man inte glömma bort att njuta under tiden, att ta vara på varje dag. Carpe Diem. Kruxet är att lyckas med båda samtidigt, att både sträva samtidigt som man njuter av nuet. Personligen njuter jag visserligen av att kämpa för något, att verkligen lägga energi på att genomföra något. Visserligen måste man ta allting i sin egen tack, skapa sin egen tidtabell för sitt liv. Världen funkar inte om jag plötsligt ska börja leva efter någon annans förutsättningar och mål.
Jag tror att jag har hittat den där balansen, i alla fall till och från. Lite som en buss som saktmodigt rör sig längs det skånska kustbandet upp och ner för kullarna men alltid med Danmark inom synhåll. Jag stannar där och när jag behöver men jag tar mig ändå fram längs en vacker väg i min takt. Tidtabellen är satt men den är skapad med så mycket tid att stress aldrig är aktuellt.
Vill du åka buss med mig?
Kärlekåsånt
Musik: eMiL Jensen- Tror du det?
Kommentarer
Trackback
