Vardagshjältar
Att blogga sporadiskt är verkligen min grej.
Idag har några saker slagit mig.
Det är svårt att alltid hålla fokus när man begraver sig i projekt hit och dit
Bob Dylan är kanske inte så dålig ändå
Att ge en hungrig vän mat är varken svårt eller otrevligt
Jag ler, därför lever jag
Fast det där sista kan vara lite svårt att hålla på ibland, speciellt om man som jag tenderar att ta på sig lite många projekt. Det är väldigt smickrande att vara betrodd med stora och viktiga saker, fast det är så lätt att springa på patrull. Till syvende och sist är det ej de idella engagemange (hur givande och häftiga de än är) som betalar hyran. För jag vill väl egentligen lägga allt mitt krut på att göra mina projekt till de mest lyckade i världen, och resa lite. Men det är en plan farbror CSN (Centralt Stöd för Nyföretagande?) säger bestämt stopp för. Fast tur är väl det? Det där med syfte och motivation till vardagen har börjat spöka igen. Om man får ställa den förbjudna frågan, behöver man verkligen en akademisk examen för att bli något här i livet?
Den ställde jag inte, att börja fundera i de banorna skulle vara otroligt förödande för mina tentamöjligheter.
Jag tror fler människor borde fundera på varför världen ser ut som den gör, söka självförverkligande genom att hjälpa andra på fötter. Genom food-for-thought luncher, genom låtskrivande, genom microfinans. Det finns så många sätt att göra saker och ting bättre för många, bara man anstränger sig lite.
Jag ska försöka tvinga mitt liv tillbaka till mottot: Save the world, or die trying. Även om det nog innebär en hel del obekväma prioriteringar.
Allt detta kan var något spretigt och svårsummerat, jag vet precis vart jag vill. Hur och varför, jag har bara inte riktigt lyckats lösa några vettiga förutsättningar. Det är det vi jobbar på nu.
EDIT: Inte min bästa prosa, jag beklagar
Idag har några saker slagit mig.
Det är svårt att alltid hålla fokus när man begraver sig i projekt hit och dit
Bob Dylan är kanske inte så dålig ändå
Att ge en hungrig vän mat är varken svårt eller otrevligt
Jag ler, därför lever jag
Fast det där sista kan vara lite svårt att hålla på ibland, speciellt om man som jag tenderar att ta på sig lite många projekt. Det är väldigt smickrande att vara betrodd med stora och viktiga saker, fast det är så lätt att springa på patrull. Till syvende och sist är det ej de idella engagemange (hur givande och häftiga de än är) som betalar hyran. För jag vill väl egentligen lägga allt mitt krut på att göra mina projekt till de mest lyckade i världen, och resa lite. Men det är en plan farbror CSN (Centralt Stöd för Nyföretagande?) säger bestämt stopp för. Fast tur är väl det? Det där med syfte och motivation till vardagen har börjat spöka igen. Om man får ställa den förbjudna frågan, behöver man verkligen en akademisk examen för att bli något här i livet?
Den ställde jag inte, att börja fundera i de banorna skulle vara otroligt förödande för mina tentamöjligheter.
Jag tror fler människor borde fundera på varför världen ser ut som den gör, söka självförverkligande genom att hjälpa andra på fötter. Genom food-for-thought luncher, genom låtskrivande, genom microfinans. Det finns så många sätt att göra saker och ting bättre för många, bara man anstränger sig lite.
Jag ska försöka tvinga mitt liv tillbaka till mottot: Save the world, or die trying. Även om det nog innebär en hel del obekväma prioriteringar.
Allt detta kan var något spretigt och svårsummerat, jag vet precis vart jag vill. Hur och varför, jag har bara inte riktigt lyckats lösa några vettiga förutsättningar. Det är det vi jobbar på nu.
EDIT: Inte min bästa prosa, jag beklagar
Kommentarer
Trackback
